På den intima lilla fisktavernan satt de, tre kvinnor som egentligen inte kände varandra. Medelhavsnatten var ljummen och svart. Det var svart, sammetssvart som det bara kan bli i ett medelhavsland. De drack retsina och vitt vin. De blev förtroliga med varandra. De berättade hemligheter för varandra och det var lite spännande. Som att vara 12 år och få nya vänner. Maten dröjde och det fanns gott om tid att iaktta de andra restaurantgästerna. Det fanns en man vid grannbordet som störde henne. Han var ganska högljudd och påtagligt berusad. Han tilltalade dem. Hon ville inte prata med honom. Han var påträngande. Han såg tråkig ut. Han var halvgammal och hade tråkiga gubbkläder.

Så fort mannen hade fått lite innanför västen så vågade han ta kontakt med kvinnor, dessutom med yngre kvinnor, tänkte hon. Hon hoppades att han skulle låta dem vara i fred i fortsättningen.

Till slut kom maten in. Den smakade himmelskt. Den tråkige mannen fortsatte att iaktta dem. Han verkade påfallande ointresserad av sitt sällskap tänkte hon. Ett gäng personer som verkade vara i hans egen ålder. Hon tyckte att de såg lite småtrista ut allihopa. Lika tråkiga som han, tänkte hon elakt. Hon fantiserade om honom. Att han säkert hade ett lika tråkigt liv som han såg tråkig ut själv. Arma människa, tänkte hon. Hon tyckte synd om honom. Föreställde sig att han jobbat i hela sitt liv på samma trista arbetsplats. Han var säkert begravningsentreprenör. Eller så hade han jobbat på nån tråkig myndighet i någon halvlåg befattning utan inflytande, annat än när han fick ta kafferast och knappt ens det. Haft en medioker lön och säkert även ett mediokert äktenskap.

Undrar just om hans eventuella fru var med vid bordet? Hur var det ens möjligt för en kvinna att älska en så trist, färglös person, hur var det överhuvudtaget möjligt att någon kunde känna någon som helst attraktion för honom?

Han verkade iallafall påfallande ointresserad av sin fru, om hon var där. Hon tänkte att hon aldrig, aldrig någonsin ville bli så tråkig som han verkade vara. Som han säkert var.

Ja, ju mer hon tänkte på det, dess då mer övertygad blev hon om att han egentligen inte hade så där jättestort existensberättigande.

När de fick in efterrätten kom han fram till dem igen. Igen! Kunde han inte bara låta dem vara ifred?! Hon blev så trött på honom och fick plötsligt lust att göra något riktigt elakt. Men han ville prata och intresserade sig för den mat de hade ätit och hur den hade smakat. Hade han inte något han kunde intressera sig för i sitt eget sällskap tänkte hon?

När de hade betalat notan så verkade det som att även han och hans sällskap skulle gå. Det blev så att de gick ut från den lilla tavernan samtidigt. Det var mörkt. Väldigt mörkt. Det var stenigt på marken och vått i sanden. Den tråkige mannen gick framför henne ned för trapporna. Plötsligt vacklade han till. Han föll. Hon hörde ur han kved till. Hon såg hur något föll ur hans kavajficka. Hon plockade upp det som föll ur hans kavajficka- det var svart, platt och av läder. Hon såg hur hans vänner hjälpte honom upp och sen försvann de i mörkret in mot byn. Hon tog hans föremål och stoppade det i sin handväska. Sen glömde hon bort det och gick hem till sitt rum och la sig, somnade omedelbart.

Dagen efter mötte hon den färglöse mannen vid torget. Han hälsade på henne och återkom lite skamset till hur han hade snubblat på en sten kvällen innan, när de var på väg hem från restauranten men att han hade klarat sig från skador. Han kommenterade att det verkade ha gått lite bättre för henne att ta sig hem. Hon beklagade det som hänt honom. Sen berättade han att han dessvärre hamnat i en knipa- hans plånbok hade försvunnit, och med dem alla hans kontanter. Hon hade möjligtvis inte sett något igår kväll på stranden när hon gick hem som kunde vara hans plånbok?

-Nej tyvärr inte, svarade hon och såg honom i ögonen och log vänligt.

Sen gick hon hem till sitt hotell, öppnade den svarta läderplånboken och räknade.

Härligt tänkte hon, och visste med ens att även denna månads utgifter var säkrade. Kvällen avslutades med ett besök på den nya seaside-resorten. En god femrätters middag tillagad av en personlig kock vid bordet avnjöts, till detta serverades årgångsviner, dessert, kaffe med avec.

Det var hon värd, tänkte hon och nöjt.

Man har inte roligare än man gör sig!