Efter festen

Hon blev allvarlig, såg lite uppgiven ut och stängde munnen.

Hon hade varit med om det förut – doften av gammalt brännvin och svett, slamret när han kom hem och smällde igen den slitna porten, golvtiljorna som knarrade under hans tidigare så välputsade stövlar.

Hur han med hög röst skrek -” Upp med dig – nu ska vi dansa!”
och hur hon svarade,
“Snälla Herman, låt mig vara, var bara tyst…. barna sover… lillflickan somnade så sent…kom och lägg dig hos mig nu så sover vi, du och jag”….

Hur han svarade med hög röst, saliven rann och svettpärlorna blänkte i pannan:
”Håll käften kärring”, hur han slet upp henne ur bädden och höjde handen.

Lillflickan hade fortfarande på sig finkläderna, för igår hade de varit på kalas och hon fick ha på sig sin bästa klänning och pärlhalsbandet, som hon älskade så. De kom hem sent och hon hade somnat fort, glad men uttröttad. Hon satte händerna för öronen och blundade för att, för vilken gång i ordningen, försöka slippa höra moderns skrik och se slagen….

När det var över hämtade hon sin näsduk och torkade upp blodet som fanns på en av golvtiljorna, sen satte hon sig, som hon brukade göra ute på förstutrappan och tittade framför sig med tom blick. En tår trängde fram men hon strök snabbt bort den.

Sen gick hon in och lade sig hos modern, tog hennes hand och låg vaken innan hon  till slut domnade bort i sömn först när det börjat ljusna.